skogsmommo

Alla inlägg under oktober 2010

Av åsa - 24 oktober 2010 13:49

Det hade jag i går.

När jag vaknade på morgonen, så var jag helt säker på att jag inte skulle orka klä på mig på hela dagen.Dunderförkyld och med ett huvud som hotade med att explodera vilken minut som helst.

Men ett par ipren, lite nässprej, astmamedicin och en slemlösande äckelpäckelbrustablett senare, så kände jag min nästan som om jag nog skulle överleva ändå.


Sedan knackade det på dörren, och där står systeryster med sin dotter och barnbarn. Så då fick jag ju en anledning att klä på mig också. Vi kikade igenom mammas smyckeskrin, och syster valde ut en del grejer hon ville ha, och lilla H hittade ett par örhängen som man inte behövde ha hål i öronen för att använda.

En helnöjd liten tjej som åkte härifrån.


När de hade åkt, så ringde min mobil, och en kvinna som beställt hundhårsgarn av mig frågade om hon kunde komma förbi och hämta det. -självklart! Så skönt att få bort färdiga projekt (innan jag förlägger dem)

När jag lagt på luren så gjorde jag en bulldeg på 1½ liter vätska, och bakade en massa bullar.


När sambon åkt iväg på jobbet (han jobbar natt) så tog jag och plastsonen och packade in os i bilen, och åkte på grillen för att äta, och i förbifarten så plockade vi upp min yngste son också.

Kvällen avrundades med ett bseök på Ica, där vi gjorde oss av med alla pengarna i börsen på....eeehhh.....jaaa...alltså.....vi tänkte ju handla mat.

Men så kom vi på att vi faktiskt BEHÖVDE dricka, lite godis, lite nötter, och jag kände att jag skulle få skörbjugg om jag inte köpte en bit brieost och lite salta kex...

Ja, och eftersom jag är förkyld,och förmodligen inte skulle orka göra något idag, så BEHÖVDE jag en bok.

Vi köpte leverpastej och mjölk också.


Väl hemma igen, så parkerade vi oss i soffan för att titta på en gammal Indiana Jones film som jag spelat in, klockan nio på kvällen hade J somnat, och jag slog av TV:n för att övergå till viktigare saker, som att läsa bloggar ;-)


Kram på er alla

Av åsa - 22 oktober 2010 22:04

Beskriver ganska bra hur jag har det i min stickhörna. Det ser för dj-ligt ut där, garner och stickor och mönster och  UFOn överallt. MEN jag har koll på var jag har grejerna i alla fall.

-Trodde jag....

Tills jag skulle ta fram kusin A:s sockar som jag har stoppat för- jag -vet -inte -vilken -gång -i -ordningen. Och påsen med sockarna är BORTA! Syns inte -finns inte.... ingenstans.

Jag letar i hallen, för jag kan ju ha hängt påsen där, letar i tvättstugan (fråga inte varför) Kollar förrådet också, ifall de har hamnat i en flyttlåda med garn...

Men icke! Finns inga sockar (nåja, inga som är hennes) i hela huset.

Jag undrar om det är mamma som skojar med mig från andra sidan...

-MAMMA! lägg fram sockarna nu!


Nåja, vad är väl en bal på slottet, och vad är väl två par yllesockar när man har flera kartonger med garn hemma...

Så nu har jag stickar två par sockar till henne. Ett par lite tunnare som funkar bra i vinterskorna, och ett par tjocka myssockar att ha på sig när man känner sig frusen och kurar i soffan.

Hoppas hon förlåter mig för att jag slarvat bort hennes gamla trasig sockar...

FÖRLÅT!!!!!



Av åsa - 19 oktober 2010 11:27

Ja, jag är ju alltså inte sjukskriven pga PMS...


I förrgår kväll så kom sambon hem, trött efter att ha jobbat 12 timmar. Han ville se på Indiana Jones, och jag ville se på "ensam mamma söker". Till saken hör att vi har en inspelningsbar box, där vi hade knappat in BÅDA programmen.

Så jag surade ihop lite smått, men som den martyr jag var, så fick han väl titta på Indiana Jones då!


Så där satt vi, jag spann lite garn, och han låg på soffan och tittade på tv. Och vad gör han? Jo, han säger att han ska gå o lägga sig!!! INNAN filmen var slut!

Där gick några av mina proppar kan jag ju säga.  Han fick minsann höra vad jag tyckte om att han fick välja program, när jag ville se på ett annat, och så bara går han och lägger sig!

Misstänker att han kände sig ungefär så här:


När han väl gått och lagt sig, så var jag ju tvungen att titta klart på Indiana Jones -bara för att...

Sedan så tittade jag på "ensam mamma" och fällde en liten tår för att det var så synd om mig  

Varför det var synd om mig?  Ja inte vet jag! Förmodligen för att jag var PMS:ig...


Och hela gårdagen var det synd om mig också, det kände jag i hela kroppen -så det så!


Men i dag är jag glad, och det är inte så synd om mig längre ;-)

Jag vaknade visserligen med en huvudvärk som hade kunnat däcka en oxe. Men med ett par eeze och lite mer vila, så fungerar jag igen.

Sedan så pratade jag med min doktor, som sjukskrev mig på halvtid en månad till. Vi kom fram till att nu var det bara att vänta på MR, och sedan ta det därifrån.

Känns skönt att veta att jag inte MÅSTE klara av att arbeta heltid på en gång igen. Och om det inte funkar med 50% så är det bara att lyfta telefonluren för sjukskrivning på 100% igen.


När jag pratat med doktorn, så ringde jag till en sjukgymnast som är alldeles i närheten av mitt arbete. Blir ju så mycket smidigare att träna om man inte behöver åka hur långt som helst för det. Och jag ska få komma dit på torsdag nästa vecka.

Och det bästa av allt är att jag får komma till min "gamla" sjukgymnast.



      

Av åsa - 18 oktober 2010 11:56


Här kommer en bild på ett av julklappsprojekten. Lite halvtaskig bild, men batterierna på kameran tog just slut, så ni får hålla till godo med denna.


Vem som ska få den? Kan jag ju inte säga, men jag tror att den ska passa till en nybliven 6-åring ;-)



  

Av åsa - 15 oktober 2010 22:25

Jepps, på fredag är det tänkt att jag ska börja knega på igen. -Fredag? Jajjamän. inte för att jag riktigt begriper varför på en fredag. Tror att min farbror doktor kollade på fel månad i almanackan eller nåt sånt.

Men jag måste erkänna att det känns lite motigt att börja jobba igen. Nu när jag äntligen har börjat  kunna göra något här hemma, ja då ska jag jobba. Så jag kan alltså inte göra något hemma -logiskt? -inte ett dugg. Jag vet.

Jag har faktiskt kunnat jobba OCH göra något hemma förut också, men nu känns det nästan som om jorden kommer att ryckas undan för mig.


Och kommer jag att klara av jobbet jag hade innan jag blev sjukskriven? Tänk om kroppen inte orkar? Tänk om jag inte får pengar från FK? Tänk om.....


Ja, jag VET.... det sitter också mellan öronen ;-)


Den här dagen har jag egentligen inte gjort så mycket. Morgonen började med att det var KALLT inne. Så det var bara att kliva upp och göra eld i pannan.

Sedan åkte jag och syster till stan, för lite presentinköp till hennes äldsta barnbarn. Stadstrippen avrundades med lunch på en liten mysig restaurang.


Hemkommen kände jag mig riktigt sjuk -ont i magen, ont i ansiktet, ont överallt...

Misstänker att jag har en bihåleinflammation som lurar och väntar på att få blossa upp ordentligt när jag ska till jobbet om inte förr. Ja, magen hade kanske inte med det att göra, utan mer på något jag ätit misstänker jag. Fast det gick över ganska fort.


Efter en liten middagsslummer så stickade jag klart en julklapp, som nu ligger uppspänd på strykbrädan inför montering i morgon.

Julklapp nummer två påbörjad.

Håller även på att spinna ett hundhårsgarn, som snart är klart, ska bli skönt att "bli av" med det projektet och få leverera det till kvinnan som beställt det. Blir ju ett litet plus i plånboken också då, inte helt fel.


Nu ska jag trampa iväg till pannrummet, så jag slipper vakna av att jag fryser på morgonen. För i morgon ska jag ligga lääänge i sängen och bara dra mig.

Sambon jobbar förmiddag, så han åker hemifrån strax före fem på morgonen, och kommer hem kring halv sju på kvällen. Hans lille son (13 år) lär nog göra det som tonåringar gör bäst ;-) sova länge....


Och när jag väl klivit upp, ska det där garnet spinnas klart, så att jag får tvätta det och hänga på tork.


nannina som barnbarnen säger (betyder god natt)





Av åsa - 13 oktober 2010 17:45

Jag bestämde mig för att gå igenom mina garnlådor i dag, måste ju finnas massor i dem som jag aldrig kommer att använda. Alltså kan jag sälja iväg en del.

Sagt och gjort, jag grävde mig igenom 5 flyttlådor med garner, och fick ihop 2 konsumkassar med garn som jag nu lagt ut på Tradera. (heter skogsmulle64 där)

Men 2 ynka påsar! av allt garn!


Det är ju så att jag stickar en del... som ni kanske känner till. Och av helt naturliga skäl, så ville jag ju inte sälja allt jag hade.

Men så var det ju garner som "kan vara bra att ha" till ränder, mönster, osv... Garner som jag spunnit själv i hundhår, går ju inte att få tag i på affären...

Garner som skulle vara helt underbara till en kofta (eller 25...)


Hmmm? det sitter nog också mellan öronen. Undrar om det finns piller mot sådant?


Kanske ska göra en till räd mot garnlådorna i morgon. Det MÅSTE finnas mer som går att kränga iväg.


Av åsa - 12 oktober 2010 18:38

Den här sommaren så hade jag delat upp min semester i två omgångar.

Först skulle jag ha två veckors semester, jobba två veckor för att avrunda med ytterligare tre veckor ledighet. Skööönt tänkte jag.


Nu är det ju så att livet alltför ofta inte blir precis som man (jag) tänkt sig.

En vecka före min semester skulle börja, så kändes det som att någon stack en kniv i ryggen på mig, och benen nästan vek sig.

Efter att ha träffat en sjukgymnast, och fått lite övningar att utföra hemma (eftersom de skulle ha semesterstängt i tre veckor), så var det bara att inse läget, och sjukskriva mig sista arbetsveckan.

-Nåja, lite längre semester är ju helt OK... Detta var vecka 28, den 12 juli närmare bestämt...


Så jag hade min semester i två veckor, med ONT i ryggen, när det var dags att jobba igen, så var det sjukskrivning som gällde i två veckor. Då fick jag även lite inflammationsdämpande piller, eftersom höften hade börjat "bråka" p.g.a ryggen.


På det följde tre veckors semester, med sjukgymnastbesök flera gånger i veckan.

Så var det då dags att börja jobba,var det meningen....Säger bara HA HA HA


Jag går fortfarande hemma och är sjukskriven! Det är meningen att jag ska börja jobba lite smått den 22 oktober.

Då har jag haft 14 veckors "ledighet" -en semester som heter duga, ifall jag nu hade kunnat göra något vettigt under tiden. Tyvärr så har ju varje dag kantats av smärtor.


Tjohopp så det kan gå.


Men i går var jag till min astmaläkare i alla fall, och han var helnöjd med att min medicinering verkade rätt inställd. Och så fick jag förklaringen på varför jag har så svårt att dricka brustabletter. -Han talade om att orsaken satt mellan öronen, och det hade han inte några piller mot. -en mycket uppriktig man ;-)


-stickning? jodå, jag har projekt på gång, men det är julklappsprojekt, så dem får ni inte se.



Av åsa - 6 oktober 2010 17:47

Är titeln på en låt av Euskefeurat. En låt som är värd att lyssna på, med tänkvärda tankar i.


Här har ni texten: 


TANKAR PÅ NATTGAMMAL IS

               D                          G        Em
Jag satt uppe och vaka med farsan i natt,
       A7                                 G            D
i en tre, fyra timmar tror jag säkert vi satt.
                         G                    Em
Han kunde inte sova, värken var svår
       A7                           G       D
och så har det varit nu, i några år.
                                    Em      G
Men jag har nog aldrig riktigt förstått
    A7                         G          A7
förrän nu i natt, hur dåligt han mått
              D                               Em           G
när han suttit vid köksfönstret och stirrat ut.
             A7                           G             D
Knappt femti år gammal, förbrukad och slut

                     A7                          G          D
Ref: Och där ute i natten, över djupsvarta vatten,
            A7                               G       A7
     har tankarna vandrat på sin irrande färd.
        G                     D  Hm
     Vandrat på nattgammal is,
       D                G        A7            D
     tankar, om arbetets värde och pris.

Det var femtiåtta som vi flytta hit
och han började i gropen på cementgjuterit
Jag minns hur det sas att han jobba för fem
och hur han alltid var så trött, när han kom hem
Han har ätit sitt bröd, i sitt anletes svett
och han var väl för snäll för att kräva sin rätt
Han har alltid gjort sitt, aldrig smitit ifrån
så, att se honom nu, känns precis som ett hån

Ref:

Värken kom sakta smygande på
och det fanns inget lättare han kunde få
Axlarna värkte, ryggen var slut
och armarna kunde han knappt räta ut
Ja dom sista åren var bittra att se
Sen kom då strejken och då gick han med
och då var det precis som om han levde opp
och reste sin nedslitna, krokiga kropp

Ref:

Strejken blev lång, det var ingen som vek
Dom höll ihop, fastän rörelsen svek
Det var det jag och farsan pratade om
och om hur allting tog slut sen, när dråpslaget kom
Sen, när dråpslaget kom och dom alla fick gå
och han sa - Hur det kändes kan ingen förstå
Här hade man gett dom halva sitt liv
Ja det var som om nån vridit om en kniv

Ref:

Nu har han stämplat sen strejken tog slut
men hur blir det nu, när han har stämplat ut
Vem vill ha honom nu, han som snart gjort sin tid
Vem vill ha en femtio års halvinvalid
Så sitter det folk nere på busstation
i min egenålder, med förtidspension
Han som har slitit sig krokig och krum
får sitta med värken, bitter och stum

Ref:

Text: R. Eriksson
Musik: Trad.

 


I går kväll/natt så hade jag en sådan där "tankekväll" då det poppade upp allt och ingenting i huvudet, som det kan göra ibland. Jag tror personligen på att det beror på att hårddisken (d.vs. huvudet) är full och behöver åtminstone formateras om lite.


Det började med att jag satt och läste en massa bloggar, som jag inte ägnat en tanke åt på sistone. Och insåg att väldigt många bloggar om allt som är positivt och bra. Hur de inrett sina hem, stickat vackra saker, gjort underbara smycken, fotograferat m.m


Men inte så många som berättar om hur det verkliga livet ser ut. -Jodå, jag har sådana också i min länksamling.


Och när jag läste, så började jag fundera på om människor verkligen är så lyckliga, eller är det så att vi, till mans, inte vill berätta för andra om att vi inte är perfekta? Eller är det bara för att det finns så mycket elände runt oss, så vi vill fokusera på det positiva istället?


-Missförstå mig inte nu, jag tycker att det är jätteroligt att läsa andras bloggar. Och jag tycker absolut inte att någon ska ändra på sitt sätt att blogga. Utan det var en reflektion -en tanke på nattgammal is....


Blogga på där ute i cybervärlden, för alla ni tillför mig så mycket. Både glädje, idéer, energi, tankar av alla de slag.

Tack för att ni finns!






Skapa flashcards