Jag har beställt tre (3) stickböcker, och de landade hemma hos oss i förrgår. Sedan dess har jag varit i det närmaste okontaktbar här hemma...

Finns det något som är lika roligt att bläddra i, och drömma om, som nya stickprojekt?

-Ja, förmodligen så finns det väl det, men just nu så exixterar nästan inget annat här.

Böckerna då, vilka är det?

-"Mostly mittens" av Charlene Schurch

-"The Celtic collection" av Alice Starmore

-"Book of Fair Isle knitting" av Alice Starmore

Boken med vantmönster ligger i stickhörnan, med tanke på att vantar stickar jag alltid... Och jodå, jag har påbörjat ett nytt par med inspiration från boken. Men jag insåg ganska snabbt, att då jag med mina värkande fingrar inte klarar av att hålla stickor tunnare än 3mm, så måste jag räkna om de flesta mönster.

Men vad sjutton, så länge jag har mina pennor och mitt rutiga block, så går ju det mesta att lösa. Det är i alla fall längesedan jag har haft sådan inspiration till att sticka.

De andra två använder jag just nu som kvällslektyr, och med tanke på hur kvällstrött jag är, så lär de räcka läääänge...

Men OJ vilka mönster det finns i böckerna. Jag blir alldeles lyrisk och vill bara sticka mer!

MÅSTE någonstans hitta tålamod att sticka tröjor. Någon som vet om det finns att köpa på burk? Kanske på ICA?

Men i o för sig, så finns nog tålamodet, om mönstret är nog inspirerande, och det är det nog i dessa böcker.

Ja, jag ska fota dem någon dag! När jag ids ta fram kameran, ladda upp fotona och ja -helt enkelt ids....

I morgon är det lördag = sovmorgon. Sedan när jag väl vaknat, så ska jag hämta dottern med barnbarnen som kommit till Luleå nu i kväll. Men de sover inne i stan hos dotterns kusin i natt. Ska bli skoj att få rå om de små yrvädren lite. Sist när de var här, så hade minstingen som är 2 år kommit på att hon minsann inte kunde... "kan inte" varvades med "bill inte" för att i nästa stund avlösas av ett jublande "jag kunde"!

Nu ska skogsmommo ta o krypa till kojs och ladda inför ett par veckor eller något sådant, med småbarn i huset. Tur jag har ett arbete att vila upp mig på!   

Jag har fått en Award från http://anjson.wordpress.com/

Vad glad jag blev, det visar ju att någon läser min blogg ibland   

Tack AnJa!

I awarden ingick att jag skulle berätta sju saker om mig själv, och sedan skicka vidare awarden till sju andra bloggare.

Jehepps, då kör vi igång:

1; Jag fullkomligt avskyr när någon säger att jag "måste" någonting, då kommer treåringen i mig fram och säger "jag vill inte"

2; Mitt absoluta favoritdjur är katt, har själv två stycken just nu -och det räcker så.

3; Jag älskar att sticka, men har sällan tålamod att sticka större projekt som t.ex tröjor. Men vantar och sockar blir det i parti och minut.

4; Jag kan bli vansinnigt irriterad av att se stavfel på skyltar i butiker etc...

5; Jag har tre vuxna barn, ett bonusbarn, och tre barnbarn. Och så en sambo också   

6; Jag bor på landet, och har några höns som förser oss med ägg, och överskottet av dem säljer jag på Nordansmak i Luleå.

7; Jag är ursprungligen Kirunabo, som nu har levt i förskingringen i snart 11 år -oj vad tiden går!

Då återstår bara vilka jag ska skicka vidare awarden till... det var svårt, för jag tycker att alla ska få den!

Men jag skickar den till:

http://koolaviola.blogspot.com/ 

för att jag alltid får skratta när jag läser din blogg

http://asassticksida.bloggagratis.se/

för att jag är vansinnigt svartsjuk på att du har tålamod att sticka så fina tröjor. Och för att du inspirerade mig att köpa boken "mostly mittens"

http://www.faleartut.blogspot.com/

för att jag vill bo och ha får precis som du!

http://skomakarlisa.bloggplatsen.se/

för dina pricksäkra betraktelser och kommentarer.

http://dbmm.bloggplatsen.se/

För att det är en fantastisk kvinna som bloggar här, jag beundrar ditt mod att starta eget! Go girl!

http://min-varld.blogspot.com/

för alla toppenlänkar med inredning, smycken m.m..superskoj att läsa tycker jag!

hmmm.... det bidde ju bara 6.... men det är väl inte "bara"

Idag har jag varit på begravning.

En tung dag, som har gett mig en klump i magen,
som inte vill lämna mig verkar det som.

Personen som avlidit var inte en nära släkting, inte ens en person som jag umgicks så där jättemycket med. Men en man som med sitt milda sätt, och sin stora kunskap, lämnat djupa spår efter sig. Han var inte gammal, men drabbades av sjukdom, som sedan tog hans liv.

På kyrkogården när kistan sänkts ner, och det var dags att lägga ut blommor och ta ett sista farväl, så gick hans äldsta barnbarn, tre år gammal, fram till graven med bestämda steg. Pekade ut var blommorna skulle läggas, och talade om att man inte skulle kasta ner dem, utan lägga dem på sidan. Sedna ställde hon sig på knä och tittade ner i graven och sa "hej då farfar". Jag tror inte ett öga var torrt då...

Sedan, på ett barns så självklara sätt, tyckte hon att "farfar vilar nu, vad konstigt" -"varför väntar vi, ska vi inte åka nu".

-hon hade ju sagt hej då, så då var det väl bara att åka.

Nåja, den vägen ska vi alla gå, det är livets gång. Men visst känns det tungt varje gång vi förlorar någon av våra nära och kära.

Var rädda om varandra, för vi vet aldrig vad morgondagen bär med sig.

Här lottas det ur en superfint garn, och jag vill ha det!

http://solfjader.blogspot.com/2010/01/garn-utlottning.html

 Om jag fick som jag ville, så skulle jag ha minst tre rum i huset till mina garner, ull, spinnrockar och vävstol, stickmaskin mm. Ja, ni vet, sådant där som är bra att ha tillgängligt, när lusten sätter in   

Men nu är det ju så att jag inte bor ensam i huset... Så jag får hålla till godo med att ha vävstolen i förrådet, fast där är så kallt så jag kan inte väva på vintern...

-synd om mig är det (kanske inte)

Och så har jag avdelat en del av vardagsrummet till mig själv. Ja, och så katten förstås...

En fåtölj, som står precis så att jag kan titta på TV samtidigt som jag stickar, utan att behöva vrida på huvudet -då kan man få ont i nacken! En hel bokhylla med garner, lite ull, och annat viktigt.

Här kommer då några foton av "det heligaste"

Katten, min fåtölj, och lite av "röran"

En del av garnerna som ligger i hyllan, lådorna, och några påsar med garn i

Ord är väl överflödiga?

När jag nu lika var "på G" så bidde det en stickpåse, och en neccesär också.   
Så skönt att bli av med lite "krafs" som legat länge, och som nu till och med kan användas om man vill...

    Bildbevis bifogas   

Stickpåsens mått ca: 35x45 cm

Neccesärens mått ca: 30x18.

Efter en låååång startsträcka. -Ja, den var nog närmare någon månad, än några dagar...

Men nu tog jag fram den, och vips så hade jag sytt ett etui till alla mina stickor, och insåg att cheesus vad många jumperstickor i storlek 3 och 4,5 jag har! Men bara ett ynka par i storlek 4...

Av strumpstickorna så fick inte alla vara med ens. Varför i allsindar ska jag ha sådana som jag inte använder i ett etui? De kan ju lika gärna få hamna på Kupan i stället. Där ska nog x antal av mina jumperstickor också få hamna, för när jag stickar något större, så använder jag helst rundsticka ändå.

Här kommer en bild på det nysydda fodralet, insidan av någon stuvbit från IKEA, och utsidan av en bit fuskmocka som låg hemma, banden att knyta ihop paketet med låg också o "bra å ha lådan", nåväl, jag blev nöjd med resultatet i alla fall.

Jag fryser!

När jag vaknade så tyckte jag att det kändes kallt inne, och jodå! Det var hela 16 grader inne. På med yllesockar och iväg in i pannrummet för att göra upp eld, tända värmeljus på toaletten, och lite överallt (mest för att jag ska kunna inbilla mig att det är helt ok med +16 inne)

In i vardagsrummet för att göra upp eld i öppenspisen också. Nu tror jag att det närmar sig +17  

Utomhus är det rena blidan nu, bara -22,5.

I förrgår så pendlade termometern mellan -30 och -32 hela dagen. Då nöp det bra i kinderna när man var ute.

I går så jobbade både jag och gubben förmiddag, det vill säga, jag jobbar allitd förmiddag och han går 5-skift. Men nu så passade våra tider på ett ungefär ihop, och med den väderlek som rådde, så ville ingen av oss köra den kalla volvon. Alltså samåkte vi till och från jobbet -praktiskt.

När jag plockat upp gubben efter jobbet så skulle vi åka och handla lite innan vi for hem, just då ringer min mobil, det är sonen som (tack och lov) var hemma : "mamma, det sprutar vatten ur röret i pannrummet. Vad ska jag göra?"

Det bidde ingen handling för oss... Vi åkte hem, systemet var tömt på vatten pannan kokade, elementen var iskalla. Gubben skruvade och pillade, knackade och svor. Men ingen värme i elementen...

Efter ett telefonsamtal till en rörkrökare, som verkligen INTE VILLE komma ut till oss i byn en fredag kväll (ja, det lät då så) och med lite felsökning per telefon, så skruvade gubben lite till, han pillade lite här och där på pannan, och hipps vipps så blev elementen varma igen! Det var en liten j-a sprint av något slag som hade hakat upp sig...

Allt detta hände efter en dag på jobbet som jag gärna hade varit utan också... Det började så bra med att kollegan jag skulle jobba tillsammans med inte dök upp på morgonen. Efter att jag jobbat i en och en halv timme, så ringer eländet för att tala om att han var sjuk... DÅ svor jag! Det var för sent att ringa ut någon annan på jobbet, som skulle vara klart om en timme. Så jag jobbade på, svetten rann ska jag säga. Men jag hann!

En kollega som jobbar på ett företag i samma byggnad kommer in till mig och talar om att "vi behöver hjälp idag" -kul. 
Då var flera i hennes "gäng" sjuka, och just i går hade de jättemycket jobb. Ja, sååå typiskt!

Väl inne på kontoret så satte jag mig med faktureringen som skulle göras, då fattas det (naturligtvis) flera fakturaunderlag. Hon som gör dem, sa att hon hade lämnat dem till chefen (som var ledig). När jag fick tag på den lediga chefen, så sa hon att hon inte hade fått pappren...

Vad gör man då? Jo man leker detektiv och letar upp gamla ordrar, gamla körlistor, gamla tidrapporter, och räknar! Jag satt halva dagen och jämförde gamla listor, mot de faktiska uppgifter jag hade (även om de inte var kompletta).

Räknade utt ett snitt, och drog av lite timmar och mil här och där. -Ja kunden ska inte behöva betala ett överpris.

Med facit i hand, så har vi nog förmodligen jobbat mååånga timmar gratis i december...Suck!

Just när jag är på väg till bilen, på väg hemåt, så kommer jag på att personalen som ska jobba helgen har ingen nyckel! Fler telefonsamtal, men det löste sig smidigt, då jag fick tag på en av kíllarna som ska jobba. Så jag svängde förbi honom och lämnade en nyckel i hans brevlåda.

Behöver jag säga att jag somnade ovaggad den kvällen?

Nu ska skogsmommo gå och lägga på mer ved.